9. Robyn - Indestructible
På samtliga tre minialbum som Robyn släppt detta år har det funnits en singel som också varit väldigt central och talande för respektive album. Först var det superhiten Dancing On My Own som jag fortfarande inte riktigt förstår mig på hypen till vilket också speglade min åsikt på första albumet. Det var bra och kompetent, snyggt producerat men ändå en lite besvikelsen när det gällde låtmaterialet. Sen kom poppärlan Hang With Me och Body Talk Pt 2 som genast fångade mitt intresse mycket mer, där fanns det en handfull med riktigt bra melodier att gå till den coola attityden och texterna om den moderna storstadskvinnan och hennes kärleksbekymmer. Där fanns också en akustisk version av det som skulle bli huvudsingel på Body Talk Pt 3 nämligen Indestructible. Redan när jag hörde denna akustiska version så förstod jag att den slutliga elektropop klädda versionen skulle vara knäckande bra. För om det är något som imponerat på Robyns musik 2010 så är det Klas Åhlunds eminenta produktioner. Jag gillar att hans elektropop inte försöker låta som de andra giganterna inom genren utan att han har ett eget sound, ett sound som förlitar sig mer på textur än på melodi.
Indestructible är sådär härligt tung, tuggande och basdrivande och med Robyns röst som främsta melodiska redskap. Åhlund och Robyn har även hittat ett väldigt snyggt sätt att inkorporera klassiska stråkar i deras elektroniska ljudbild och som blivit en igenkännande faktor ända sen superhiten Be Mine, något som kanske aldrig funkat bättre än i just Indestructible. Sen är det ju så att själva låten i sig är galet bra och refrängen knockar det mesta annat från i år i ren slagkraftighet. Text och melodi går hand i hand och skenar tillsammans fram som ett ostoppbart tåg, lite som Robyn själv gjort detta år.
I'm gonna love you like I'm never been hurt before. I'm gonna love you like I'm indestructible.
Kommentarer
Skicka en kommentar