2. Avey Tare - Laughing Hieroglyphics
Avey Tare är medlem i det hypade experimentella bandet Animal Collective som slog igenom på riktigt 2009 hos både lyssnare och kritiker med sitt album Merriweather Post Pavilion. Ett mycket bra album men ändå inte ett av deras bästa. Det jag saknade mest var just Avey Tare och dynamiken i hans röst, på den skivan så blev det mest vackra harmonier liknande The Beach Boys och gruppens andra sångare Panda Bears inflytande kändes större än någonsin. Därför är det kanske inte så konstigt att Avey valde att släppa sitt första riktiga solo album förra året.. Ett mer experimenteltt och mörkare album som reflekterar de problem artisten haft i sitt liv det senaste året. Skivans tema präglas av svampträsk och underjord i allt från sound, titel och grafisk utformning. Tack vare diverse rösteffekter så låter det faktiskt också ofta som om Avey sjunger just under vatten eller långt under jorden. Trots att hans röst ofta är dränkt i effekter och ljudbilden har stora spår av elektroniska ljud så får han det ändå att låta väldigt organiskt på något sätt. Det känns alltid väldigt levande.
Laughing Hieroglyphics är öppningsspåret på skivan och har den där dynamiken jag älskar med hans röst. Ena stunden varsamt smekande och den andra stunden primaliskt skrikande. Båda röstlägena binds ihop med en ångestladdad melodi som man kan ana är förknippad till hans misslyckande äktenskap. För texterna är som vanligt abstrakta och avsaknade av en egen självklar sanning. Det är upp till lyssnaren att genom orden och musiken måla sina egna bilder. Det är dystert men också vackert.
Kommentarer
Skicka en kommentar