The Fighter är en biopic om boxaren Micky Ward (Mark Wahlberg) och hans halvbror Dick Eklund (Christian Bale).
Dick är en legend i småstaden Lowell för att under sin boxningskarriär en gång ha lyckats knocka Sugar Ray Leonard i en match. Han är tränare åt sin bror Micky som är en ganska så medelmåttig boxare och ofta får agera som språngbräda för andra och bättre boxare. Det blir inte lättare av att hans bror och likaså tränare Dick är beroende av crack och är allmänt svävande och opålitlig. HBO har börjat filma en dokumentär om den förre detta boxarens liv något som Dick själv tror ska ta honom tillbaka till rampjuset.
Även om det är Micky Ward som är filmens huvudkaraktär så stjäl precis som i själva historien den excentriske Dick Eklund all uppmärksamhet från sin taffate och något timide bror. De två skådespelarna är dock perfekta i sina roller. Bale är fantastisk när han får spela sådana här karaktärsroller och gå in i det fullt ut. Wahlberg som inte har lika mycket att jobba med är just som bäst i mindre uttrycksfulla roller.
Kontrasten mellan dessa två karaktärer är vad som ger filmen dess dynamik och gör den intressant. För själva boxningsdelen av filmen är en ganska så vanlig underdoghistoria.
Bikaraktärerna är underhållande och välspelade men blir också relativt platta och klichéaktiga när de ställs mot filmens mer seriösa bakgrund. Filmen använder sig av kända rockband som Red Hot Chili Peppers, Led Zeppelin och The Rolling Stones i sitt soundtrack och även om det ser bra ut på pappret så får det aldrig någon större effekt på de individuella scenerna och blir även detta något kliché. Just dessa mindre lyckade klichér är en del i det som hindrar The Fighter i sina ambitioner om att vara mer djupsinnig än andra liknande filmer. Det griper aldrig riktigt tag känslomässigt och speciellt i andra halvan så tappar filmen i sin dramatiska framtoning och blir lite för mjuk.
Bikaraktärerna är underhållande och välspelade men blir också relativt platta och klichéaktiga när de ställs mot filmens mer seriösa bakgrund. Filmen använder sig av kända rockband som Red Hot Chili Peppers, Led Zeppelin och The Rolling Stones i sitt soundtrack och även om det ser bra ut på pappret så får det aldrig någon större effekt på de individuella scenerna och blir även detta något kliché. Just dessa mindre lyckade klichér är en del i det som hindrar The Fighter i sina ambitioner om att vara mer djupsinnig än andra liknande filmer. Det griper aldrig riktigt tag känslomässigt och speciellt i andra halvan så tappar filmen i sin dramatiska framtoning och blir lite för mjuk.
I slutändan blir det så en ganska regulär och klassisk boxnings- och sportfilm. Vilket inte alls betyder att den är dålig. Men den är inte heller i närheten av andra mästerverk inom genren såsom Raging Bull och Rocky, vilket man märker att den försöker vara. Det är ändå en stabil och underhållande film som är värd att se och det framförallt för Christian Bales magnifika karaktärisering av Dick Eklund.
The Fighter – 3/5
Kommentarer
Skicka en kommentar