Den här filmen bygger på en historia som berättats två gånger förut. Allra först som en bok av Charles Portis från 1968 och sedan något år senare som film med en åldrad John Wayne i huvudrollen. Då jag inte läst boken och bara har svaga minnen av den första filmen så kan jag inte lägga in några jämförelser i mina åsikter. Den här texten handlar endast om bröderna Joel och Ethan Coens version av denna westernhistoria.
Filmen berättas utifrån ögonen av den vuxna Mattie Ross (Elizabeth Marvel) och handlar om Mattie som 14-åring (Hailee Steinfeld), hur hennes far mördades och hur hon svor att hämnas. Hon får på ett övertygande och smart sätt ihop tillräckligt med pengar för att anlita den hänsynslösa och burdusa Rooster Cogburn (Jeff Bridges) att hjälpa henne i jakten på sin fars mördare. Den stolte Texas polisen LaBoeuf (Matt Damon) är av personlig stolthet och ekonomiska intressen också ute efter mördaren och hamnar snabbt i sällskap med Mattie och Rooster.
När det gäller bröderna Coen som regissörer och filmskapare så är de riktigt stabila och gör nästan alltid bra filmer. Dock kan jag tycka att några av deras filmer med en fullt ut seriös ton är en gnutta överskattade även om de är bra, jag tänker närmast på Miller's Crossing och Oscarsvinnaren No Country For Old Men. Kanske är det också för att deras allra mest renodlade komedi The Big Lebowski är den bästa komedi jag sett och att jag älskar deras svarta humor och snygga vändningar mellan spänning och lättsamhet. Något som kanske aldrig funkat så bra som i just denna film där bröderna Coen vänder från svart humor till spänning på bara en hundradelssekund, hela tiden fram och tillbaka. En svart humor som inte bara är lite smårolig utan framkallar rena gapskratt. Om man skulle förklara i renspråk vissa scener man skrattade åt skulle folk tro att man var tokig.
Jeff Bridges är briljant som Rooster Cogburn och påminner mig oundvikligen om The Dude från The Big Lebowski fast i en vilda västern miljö. Även de andra två stora rollerna imponerar. Speciellt den unga Hailee Steinfeld som spelar en väldigt bra och realistisk kontrast till hennes mer extrema kumpaner. Bröderna Coen är också underskattade som visualister och alla deras styrkor skiner igenom i denna film. Det är överlag en snygg film rent visuellt men de sista tio minuterna är något alldeles extra. Oehört vackra bilder som i kombination med att man blivit så väldigt investerad i historien gör att det blir biomagi på hög nivå.
True Grit - 4/5
Kommentarer
Skicka en kommentar