Ett av bandets stora kännetecken är deras energi, en energi som man levde mycket på i början när låtarna inte höll högsta klass. När man på denna platta lyckats behålla energin och samtidigt gjort det smarta och även modiga valet att ta in professionella låtskrivare av högsta klass (där bland Max Martin) för att hjälpa till med de snygga hooksen som man saknade så på första albumet, så höjs kvaliteten avsevärt. På låten Can't Find Entrance speciellt märks Max Martins närvaro, då det finns några melodiska detaljer som är väldigt mycket honom och som också lyfter låten otroligt mycket. Små detaljer som gör stor skillnad.
En stor del i bandets energi har trummisen Cissi Efraimsson som på ett smakfullt sätt bankar skiten ur sitt lilla trummset, hela tiden med ett frenetiskt driv men aldrig störande för själva låten. Hon är lätt en av Sveriges bästa poptrummisar och det var längesedan jag luftrummade så mycket till ett nytt svenskt popalbum. Det allra bästa exemplet på hennes färdigheter hittar man i den precis som titeln antyder uppkäftiga Fuckarias.
Nu har jag nämnt många av de fantastiska upptempo låtarna men skivan har även några långsammare nummer som håller minst lika hög klass. Dream About Me spelar på samma känslosträngar som tidigare nämnda I'll Be Yours om än på ett mer bitterljuvt sätt. Avslutande balladen One Day Forever är en fin duett mellan Linnea och The Maccabres Orlando Weeks. En duett som bara bekräftar att Linnea verkligen har en sjukt snygg popröst med ekon av 80-tals ikoner som Berlinda Carlise och Kim Wilde. Det andra albumet är alltid svårast brukar man säga. Men om man lyckas höja sig från debuten så är det också ett riktigt stort styrkebesked. Något som tjejerna i Those Dancing Days verkligen har lyckats med.
Those Dancing Days - Daydreams & Nightmares - 4/5
Kommentarer
Skicka en kommentar