Som många läsare av denna blogg redan vet så är jag ett väldigt stort Kent fan. Det var det band och deras melodier som på riktigt öppnade porten till mitt smått besatta musikintresse. Nu har inte Kent släppt något nytt i år men jag har ändå hittat en anledning att få skriva om dem och då framförallt låtskrivarparet Jocke Berg och Martin Sköld. Ett par som alltid är sugna på att skriva ny musik och bestämde sig för att slå sig ihop med en tredje part, nämligen den svenska popstjärnan Erik Hassle.
Min relation till Erik Hassle innan jag hörde om detta samarbete var ganska så likgiltigt. Visst så tyckte jag att hitsinglen Hurtful var en schysst popdänga. Men jag hade ändå känslan av att han bara var något av en lite mer djupsinnig och kreddig version av Eric Saade. Men med en riktigt schysst popröst, polerad elektronisk produktion och direkta melodier så förstår jag ändå varför Martin och Jocke ville jobba med detta stjärnskott. Samarbetet ledde till minialbumet Mariefred Sessions och jag ska inte ljuga, utan Kent grabbarnas inblandning så hade jag aldrig brytt mig om detta. Men jag är ändå väldigt glad att jag gjorde det. För detta är riktigt bra pop, presenterat på ett riktigt snyggt sätt. För bara det att det officiellt är ett minialbum gör det hela intressant. Det är sex låtar, ingen lång EP, ingen kort LP utan ett lagom långt minialbum. Väldigt unikt i dagens musikbranch och dynamiskt intressant.
Överlag är det som att får höra Kent leva ut sina allra största popdrömmar. För även på de mest synthpoppiga låtarna på de senaste Kent albumen har det funnits en rockaktig känsla i grunden. Här så är det ren elektronisk och melodisk syntpop som gäller. Erik Hassle allra största styrka är hans popröst som både har snygga toner och bra räckvidd. Vilket också Jocke och Martin utnyttjar genom att skriva några av deras mest renodlade pop melodier som varken hade passat Kent som band eller Jocke som sångare. Kul att Sveriges bästa låtskrivare får utlopp för sina ideer utöver deras egen ram. Något som Jocke Berg gjort förut som låtskrivare och producent till artister som Lisa Miskovsky och Titiyo. Men aldrig har ett Kent-relaterat samarbete känts så unikt och lyckat som detta.
Första singeln Are You Leaving är ett bra singelval då det är albumets mest direkta låt. Men det är knappast albumets bästa. Då jag först hörde låten var jag aningen besviken. Men den har med tiden ändå visats sig vara en riktig öronorm. Albumets andra och kommande singel heter Stay Away och är den låt som vid de första lyssningarna knockade mig mest och hårdast. Den har både en överlag stark och växande melodi och en snygg, väldigt omedelbar hook i refrängen.
De övriga fyra låtarna på albumet är överlag långsammare och mindre direkta. Något som är lite överraskande då jag trodde att gänget skulle satsa hårt på att skriva många direkta upptempo hits. Men det är inget negativt då några av dessa långsammare och mer smygande låtar är riktigt bra. I Am Not an Island fångade mig redan med sin titel som känns som en motsatt referens till Simon & Garfunkel låten I Am a Rock och när man väl lärt känna denna låten så är det inte bara en smart text utan också en fantastisk melodi i klassisk melankolisk men ändå hoppfull anda.
Överlag så är produktionen på detta album väldigt polerat och är det inte långt ifrån ren svensk danspop som Robyn eller Tove Styrke om ändå mer åt indie-hållet och med starka inslag av Hassles egna akustiska gitarr. När det gäller texterna så handlar det om snygga men också lite generella tankar om småstäder, nostalgi och kärleksbekymmer. En låt som Stains måste också nämnas. En riktigt stark ballad som rör sig inom samma ljudvärld som resten av albumet men som också räcker sig ut mot lite mer episka och Coldplay liknande landsskap. Albumets kanske allra starkaste melodi! Man känner också en påtaglig glädje i musiken. Från Hassles sida för att får leka med landets största indie-idoler och från halva Kents sida för att får jobba med en av Sveriges snyggaste popröster. En glädje som man bygger fantastisk, melankolisk pop på.
Erik Hassle - Mariefred Sessions - 4/5
Kommentarer
Skicka en kommentar