Så sitter jag här ännu en gång med ett The Strokes album som splittrar mig. Om vi börjar med de låtar som får mig att vilja omfamna hela bandet och förklara min kärlek till dem så har vi först och främst den avslutande balladen Life Is Simple In the Moonlight. En låt som tar fram det allra bästa från bandets speciella kombination av cool attityd och melodiös sårbarhet. En av de bästa låtar jag hört från bandet och som toppas med ett riktigt snyggt gitarrsolo, ett solo som träffar några helt magiska noter.
Taken For A Fool är minst lika fantastisk och kombinerar en väldigt omedelbar refräng med svårare, smått paranoida verser och täcks av den polerade 80-tals ljudbilden som är signifikativt för stora delar av albumet. På albumets plussida har vi även godbiten Gratisfaction som låter som att bandet förvandlats till Thin Lizzy och framför en melodi komponerad av Billy Joel. En låt som gjord för att sätta på repeat och i goda vänners lag ta några glas till.
När det gäller albumets sound så är den största gemensamma nämnaren de flesta låtar emellan ett fluffigt, färgglatt och polerat sound. Långt ifrån det lo-fi inspirerande garage soundet från deras tidigare grejer. Men bandet har bevisat och speciellt på detta album att det är låtskrivandet och melodierna mer än soundet som är bandets största kännetecken och styrka. Det konstigaste och även det mest misslyckande med detta album är ändå att det finns några låtar som varken utnyttjar albumets snygga produktion eller bandets styrkor som låtskrivare. Låtar som You're So Right, Call Me Back och Metabolism är alla tre i The Strokes värld ganska så experimentella och det känns tyvärr mer som för sakens skull än särskilt inspirerat. På andra sidan har vi dock låtar som Macchu Pichu med sitt catchiga Wanna Be Startin' Somethin' riff och diskoballaden Games som båda också utmanar vad som definierar bandet men som ändå balanserar på rätt sida av det onödigt konstlade. Överlag så har albumet mer styrkor än svagheter men då just de svaga sidorna sticker ut så pass mycket över helheten så blir det sammantaget ett ganska så osammanhängande och ofokuserat album.
The Strokes - Angles - 3/5
Kommentarer
Skicka en kommentar