Sahara Hotnights - Sahara Hotnights

Sahara Hotnights är ett band som jag alltid har gillat. På de första tre skivorna mest för den kaxiga attityden, energin och de många enskilt slagkraftiga låtarna (speciellt singlarna). Men på deras fjärde album What If Leaving Is a Loving Thing från 2007 så hände något. Tjejerna i bandet hade helt plötsligt skrivit ett helt gäng magnifika poplåtar som också bildade ett riktigt bra och sammanhängande album. Samtidigt som man klätt dem i en poppigare kostym snarare än de tidigare rock- och riffattackerna. Soundet förfinade de och tog med sig till coveralbumet Sparks där man tolkade några av sina favoritlåtar från så vitt skilda artister som Foo Fighters, Dusty Springfield och Cass McCombs.

Nu är man äntligen tillbaka med ett nytt, självbetitlat album med eget material. Mina förväntningarna var höga, men mötet med förstasingeln Oh's var tyvärr en liten besvikelse. Det kändes som en tillbakagång med sitt simpla, 70-talsrock inspirerade riff som låtens största byggsten. Men där riffet i sig är en halvtråkig AC/DC tuggande sak och där själva låten helt saknar den slagkraft tidigare Sahara Hotnights singlar så som On Top of Your World, Hot Night Crash och Quite a Feeling har.

Därför var det en lättnad som infann sig när jag började lyssna på det nya albumet för första gången och Let You Down öppnade upp sig med sina melodiska "ahh ah ahh" körer och sin luftiga och lätta ljudbild. En produktion signerad den eminente producenten Jari Haapalainen som är bakom spakarna på albumets samtliga spår. Det visar sig också att öppningsspåret sätter an tonen för resten av albumet och att förstasinglen Oh's är undantaget som bekräftar regeln. Sahara Hotnights låter nämligen som en helt naturlig utveckling från de två senaste albumen. Den största nyheten är att bandet på många spår lämnar ett av sina starkaste kort åt sidan. Attityden och energin offras för en mer melankolisk sida. Ett väldigt snyggt drag som hörs som allra mest i magiskt blå popballader som Little Love Sorrow, Wanted/Want Is Gone och Distant and Dreaming. På Little Love Sorrow hittar vi också ett av årets kanske allra finaste gitarrsolon som blöder sig in i låtens bitterljuvt vackra crescendo.

Visst finns det mer rockiga upptempo låtar också. Bland dessa så sticker Vulture Feet och 781 ut mest och låter båda som potentiella hitsinglar. Särskilt den förstnämnda med sina många hooks och snygga harmonier. Överlag så använder sig bandet ännu bättre av just popharmonier och bakgrundssång än de gjort förut, något som skänker en ny dimension till deras musik. Sahara Hotnights låter kanske inte riktigt lika kaxiga längre men att sänka garden lite har bara gjort dem gott och de låter enligt mig istället kanske bättre än någonsin.

Sahara Hotnights - Sahara Hotnights - 4/5