Jag har inte läst en enda av böckerna om Harry Potter utan har bara följt filmerna. Därför kändes beslutet att dela upp den sista boken Harry Potter and the Deathly Hollows i två delar för mig mest som ett sätt att krama ut extra mycket pengar ur denna kassako till filmserie. Men det syntes inte i första delen som trots att den var mer karaktärs- än actioninriktad inte alls hade mycket dötid. Andra delen av sista filmen har förståeligt nog ingen riktigt början utan man slängs in direkt i handlingen man redan förväntas kunna. Ingen film att se om man inte sett de senaste delarna med andra ord. Våra tre hjältar Harry Potter (Daniel Radcliffe), Hermoine Granger (Emma Watson) och Ron Weasley (Rupert Grint) är på jakt efter så kallade horrokruxer som den onde Voldemort (Ralph Fiennes) sparat delar av sin själ i. Genom att hitta alla dessa och förstöra dem hoppas man kunna ta kål på de onda krafterna en gång för alla.
Den duktige Ralph Fiennes får äntligen ordentligt med filmtid som den mörka fursten Voldemort. Väldigt bra och välspelad filmskurk som höjer oddsen med sitt närvarande. Daniel Radcliffe, Emma Watson och Rupert Grint som spelar de tre unga huvudpersonerna har under filmernas gång fått vuxit upp och mognat tillsammans med sina karaktärer. Mycket av den här filmens känslor bygger också på den dynamik och kemi som skådespelarna har byggt upp mellan varandra i deras roller under åren. Jag har alltid tyckt fröken Watson skinit allra mest av de tre, där även Radcliffe och Grint varit duktiga om än inte lika bra och mer ojämna. I den här filmen är de alla bättre än någonsin. Regissören David Yates som har fått äran att styra de sista fyra filmerna i denna serie har verkligen utvecklat sitt bildspråk under denna tid och i de två avslutande filmerna så håller både foto och regi hög klass. Det är en mörkblå och gråaktig värld vi möter där endast tillbakablickar och drömsekvenser bryter upp den apokalyptiska stämningen med fler och ljusare färger. Dessa scener fungerar effektivt som kontraster och ger också filmen mera liv.
Eftersom man redan lärt känna karaktärerna och är mitt inne i en handling så kan filmen stå på gasen redan från första minut. Men även om de intensiva sekvenserna kommer som på löpande band så glömmer filmen aldrig bort karaktärerna eller själva berättandet. Varje action- eller spänningssekvens är inte bara snygg och underhållande utan fyller också ett syfte genom att föra handlingen framåt och/eller utveckla karaktärerna. Rädslan över att det skulle bli mycket dötid när man delade upp en bok var helt obefogat. Tvärtom känns den här andra delen nästan packad med lite för mycket saker ibland. De få lugnare delarna hjälper inte heller så mycket som andningspauser då de är minst lika intensiva som actionsekvenserna fast på det emotionella planet istället. Jag ska inte klaga för mycket när det funkar så pass väl som det gör, men visst skulle man kunna önska fler moment av reflektion.
Precis som en riktigt bra slutdel ska göra så plockar man upp de flesta lösa trådarna och ger dem tillfredställande svar. En sak som man också gör i den här filmen och som jag gillar är att man refererar bakåt till tidigare filmer mycket, i allt från tillbakablickar, platser från svunna tider och dialog. Kombinationen av nytt och välkänt är snyggt gjort och påminner publiken om all historia denna fantasyvärld besitter och gör att man blir än mer uppslukad utav den. Om jag ska nämna lite svagheter så är det bland annat att vissa karaktärer glöms bort en aning. Till exempel Hagrid (Robbie Coltrane) som tidigare varit som ett ankare för våra hjältar igenom alla filmer men som knappt får någon filmtid alls här. Lite för barnvänliga strider kan jag tycka att det är också även om det är en familjefilm i grunden. Men framförallt så är den sista Harry Potter filmen ett fartfyllt och högklassigt fantasyäventyr.
Harry Potter and the Deathly Hallows – Part 2 - 4/5
Kommentarer
Skicka en kommentar