Första delen av regissören Michael Bays (Pearl Harbor, Armageddon m.fl.) Transformers-serie var för egen del en positiv överraskning. Inte så att det var fantastiskt på något sätt men det var ändå snygg Bay-action med en solid intrig och i en värld som tog sig själv på lagom dos allvar. Sen kom andra delen med namnet Transformers: Revenge of the Fallen och visade sig vara ett riktigt bottennapp där all charm var som bortblåst och istället ersatts av överdrivet pubertala skämt och en forcerad intrig. Nu är tredje delen med undertiteln Dark of the Moon här. Filmad i 3D dessutom.
Sam Witwicky (Shia LaBeouf) är seriens huvudperson och hjälte. Han har räddat världen två gånger men är när filmen börjar frustrerad över att han är arbetslös samtidigt som hans Transformers vänner är ute i världen och hjälper till att lösa diverse militäriska konflikter. Men en ny snygg flickvän har han i alla fall. För Megan Fox som spelade hans kärleksintresse Mikaela i de två tidigare filmerna jämförde i en intervju Michael Bay med Hitler och fick genast sparken. Så tjejen som var Sams livs stora kärlek är helt plötsligt borta och vi får i filmens sammanhang knappt någon förklaring alls om varför. Istället introduceras vi genast med hennes ersättare. Sams nya flickvän är den brittiska Carly spelad av fotomodellen Rosie Huntington-Whiteley. En tjej vars skådespel är så uselt att det får mig att önska Megan Fox tillbaka, vilket säger det mesta.
Filmens intrig tar oss till en början tillbaka till 60-talet och när ett utomjordiskt rymdskepp kraschlandar på månen. Något som får USA att agera genom att skicka de första människorna till månen. Jag tycker att det är snyggt hur man blandar historiska med fiktiva bilder och det fångar också lite av mitt intresse. Handlingen förflyttas sedan till nutid och man börjar genast krångla till det i berättandet. Den tar alltför många onödiga vändningar som varken tillför i underhållning, spänning eller fördjupning. Filmen är två och en halvtimme lång och känns minst två timmar för lång. Anledningen till att det känns så är för att denna tid är fylld med karaktärer och konflikter som man inte orkar bry sig det minsta om. Regissör och manusförfattare misslyckas helt med att få mig engagerad i historien och dess karaktärer. Lägg därtill mediokert till uselt skådespeleri på många håll och misslyckandet i berättande och karakterisering är totalt. När det gäller humorn så är de allra mest pubertala skämten nedtonande, men istället för pinsamma så är skämten nu bara dödstråkiga och lyckas inte locka fram ens ett enda litet fniss från min sida.
Det man istället lagt allt sitt krut på är effekterna och det visuella. För de dataanimerade specialeffekterna och framförandet av 3D är ruskigt bra gjort det kan man inte förneka. Fotot är knivskarpt och spacklat i sann Michael Bay anda. Detaljrikedomen är oerhört imponerande och när man tänker på vilken energi och tid det måste ha tagit så förstår man en del varför filmen som helhet blivit så lidande. De fantastiska effekterna och den sista halvtimmen som är fullpackad med episk musik och coola actionscener i snygg 3D räddar filmen från bottenbetyg. Men det är en väldigt svag tvåa.
Transformers: Dark of the Moon - 2/5
Kommentarer
Skicka en kommentar