 |
| Lady Gaga |
Danspop är en av det genres jag är extra svag för. Förra året var ett mer än okej år med många stora höjdpunkter. Där den största av dem alla så klart är den moderna danspop drottingen själv Lady Gaga. Hennes album Born This Way är ett riktigt bra album som tyvärr dras ner lite av två eller tre riktiga bottennapp. Men det är ändå precis så ambitiöst, storslaget och pretentiöst som jag önskar mer kommersiell danspop kunde vara. Hon cementerar med detta album hennes plats som 2000/2010-talets motsvarighet till 1980-talets Madonna. Vilket är stort för mig att påstå då jag anser Madonna vara danspopens gudmor.
Bakom Gaga i den elektroniska och dansanta poppens rike så hittar vi först och främst brittiska Sophie Ellis-Bextor och hennes album Make a Scene. Flera av de bästa låtarna släpptes som singlar redan 2010 så albumet fick väl inte riktigt den slående reaktion hos mig som jag hade trott. Men den allra bästa låten var ändå en ny bekantskap, den melankoliskt längtande och modernt knorrande Starlight. En underbar låt.
Efter Robyns segertåg 2010 så ville år 2011 fler svenska danspop tjejer vara med att leka. September red på vågen av sin succé i Så mycket bättre och släppte ett album som låg i linje med hennes äldre. En del bra, en del tråkigt och så en eller två riktiga bomber. På denna platta hette största bomben Party In My Head och är en sådär härligt okomplicerad och sjukt catchy partydänga. På det mer subtila planet hittar vi DJ-paret Rebecca & Fiona som både hunnit med att haft sin egen tv-serie och varit förband åt Robyn innan de ens släppt sitt första album. Men till slut kom albumet och det var som väntat riktigt snyggt producerat med houseliknande stämningar. Desto mer oväntat att man även lyckas skruva ihop en hel del bra låtar och melodier. Särskilt singlarna Bullets och Hard fångade mitt intresse. Även artister som Rihanna, Tove Styrke, Inna Modja och Nikka Costa släppte bra singlar och låtar i genren under 2011.
 |
| Kanye West och Jay-Z |
När det gäller hip-hop så har det varit ett högst mediokert år av det jag hört och även sett fram emot. Några favoriter har släppt låtar och album men inget som varit i närheten av deras största stunder. Jag tänker närmast på The Roots och Talib Kwelis båda album. Stabila album men saknar helt den ambitiösa, identitets- och nyskapande känsla som riktigt bra hip-hop behöver och som dessa artister verkligen visat upp förr. Inte dåligt bara lite tråkigt och säkert spelat. Kanye West och Jay-Z släppte album ihop och det fortsatte på samma spår som 2010 års överhypade Kanye West album. Med några undantag ska sägas, för låten Otis är en tillbakagång till den mer soul och trip-hop inspirerade Kanye jag gillar mest. Otis är lätt förra årets coolaste hip-hop singel. Sen ska Sverige inte glömmas bort helt, där särskilt numera hip-hop veteranerna Petter och Timbuktu båda släppte bra ny musik under året som gick.
 |
| Jens Lekman |
Två kommersiella giganter till rockband som The Strokes och Coldplay släppte ett varsitt album som båda var bra men ojämna och långt ifrån derast största stunder. Där det mer handlade om för egen del enskilda låthöjdpunkter så som Gratisfaction och Charlie Brown. Albumen i sig är inga jag kommer återvända till känner jag. När det gäller lättsam gitarrpop så släppte svenska Those Dancing Days ett riktigt bra album och ett personligt favoritband i Fountains of Wayne släppte sitt bästa album sen 90-talet med Sky Full of Holes. Ett album med en aning komprimerad och slätstruken ljudbild överlag men med otroligt många lättfångade och härliga melodier att föras bort till.
Mer snygg pop kom från Sverige då Erik Hassle släppte sin EP Mariefred Sessions. Sveriges bästa manliga popröst slog ihop sig med Sveriges bästa låtskrivare i Jocke Berg och Martin Sköld från Kent. Resultatet blev smått lysande. Mer EP briljans kan man få från det alltid härligt quirky svenske croonern Jens Lekman. An Argument With Myself heter den och titelspåret är en Paul Simon cirka Graceland inspirerad sak med snabba formuleringar. Han gör det soundet bättre i en enda låt än vad överhypade Vampire Weekend gjort på båda sina album i min mening. Andra spåret är dock det bästa och handlar om kvällen då Jens Lekman stalkade amerikanska filmstjärnan Kirsten Dunst när hon var i Sverige. Hon hade nämnt Jens i någon interljuv och härligt naiv blev Jens förstås lite förtjust i henne. Nu svävar låten även ut lite mer och blir samtidigt också en träffsäker förklaring över Sverige som land 2011. Allt till en av hans mest charmiga och smittande popmelodier. Waiting for Kirsten heter mästerverket till låt.
 |
| In Flames |
Hårdrock kanske generellt inte är min grej men jag har alltid älskat In Flames. Och deras senaste album Sounds of a Playground Fading gjorde mig knappast besviken. Man fortsätter att utveckla sin nu alldeles egna stil av melodisk dödsmetall och man glömmer heller inte bort att fortsätta skriva grymma låtar. På den mjukare sidan av rocken så glänste svenska Sahara Hotnights och förre Oasis frontmannen Noel Gallagher med sina två respektive album. Hookfylld poprock med lagom mycket pretentioner.
Ett band med desto mer pretentioner är Radiohead. De släppte förra året från ingenstans det nya albumet The King of Limbs med en tillhörande egen tidning. När det gäller Radiohead koncentrerar jag mig dock helst på musiken. Musik som detta år var fortsatt experimentellt och väldigt i tiden med sina dubstep influenser. Thom Yorke fortsätter dock också att skriva sorgliga pianoballader att dö för. Codex från detta senaste album är ett praktexempel.
 |
| First Aid Kit |
Starka singlar och låtar som lovar gott inför 2012 och kommande album stod band och artister som First Aid Kit, Air France, Best Coast och Maskinen för. Av dessa ser jag mest fram emot First Aid Kit som ju upptäcktes tack vare en youtube cover på en Fleet Foxes låt och som nu vid sitt andra album fått äran att producerats av Mike Mogis från Bright Eyes. Syskonparet släppte förra året singeln The Lion's Roar som slog undan fötterna på mig totalt. En så självklart vacker folkmelodi med en lika självklart kaxig indieattityd. Ser väldigt mycket fram emot det hela albumet med samma namn som singeln.
Nu är det ju väldigt svårt att komprimera ett musikår så här. Men jag har ändå tagit med det som jag själv intresserats och fångats mest av. Orkar inte lägga ner tid och plats på det som jag helt avfärdat, tyckt varit allra mest överskattat eller dåligt helt enkelt. Som vanligt har man säkert missat en hel del bra och viktigt också, men så är det alltid. Man kan ju inte ha koll på precis allt. Här är till slut också en Spotify spellista men mina favoritlåtar från 2011. Lyssna gärna om du vill. Slå på shuffle och upptäck dina egna guldkorn!
2011 by Nutte
Kommentarer
Skicka en kommentar