The Dark Knight Rises – den tredje och sista delen i Christopher Nolans berättelse om den mörka riddaren – är på många sätt större än summan av sina delar. Inte bara i sin egen starka helhet utan även i helheten den bildar tillsammans med de två tidigare filmerna. Nolan binder ihop det hela på ett väldigt snyggt sätt när han går hela varvet runt till Batman Begins (första filmen i trilogin) i sitt berättande. Tillsammans med det som hänger med från närmaste föregångaren The Dark Knight så känner man verkligen att trilogin bildar en komplett historia. Där de flesta bitarna faller på plats, trots att det från början kanske inte var planerat som så.
Filmens handling börjar åtta år efter händelserna i The Dark Knight och vi finner en Bruce Wayne (Christian Bale) som pensionerat sig som Batman, men som samtidigt fastnat i tiden och inte lyckats gå vidare rent känslomässigt. Det är först när en viss Selina Kyle (Anne Hathaway) dyker upp i hans liv som han börjar leva lite igen. När sedan den brutala terroristledaren Bane (Tom Hardy) börjar riva upp sår i Gotham, så känner han sig också tvingad att återigen dra på sig Batman-kostymen.
Banes egenskap att kunna utmana Batman rent fysiskt gör honom till ett smart val av huvudskurk då vi inte riktigt sett detta förut. Han är vid första anblick kanske inte lika färgstark som förra filmens Jokern, men är i slutändan minst lika intressant och skrämmande på sitt sätt. Mycket tack vare Tom Hardy, vars prestation är lika minnesvärd som den munskydds-liknande masken han tvingas bära. Han imponerar med ett dominant kroppspråk, uttrycksfulla ögon och en väldigt fascinerande röst.
Att dra in Selina Kyle – mer känd som Catwoman – i smeten är också ett lyckat drag, hon är ett uppfriskande tillskott till Nolans Gotham och bidrar med en sexighet och en verbal kvickhet som inte riktigt funnits tidigare. Anne Hathaway tystar nog de flesta tvivlare med sin insats – och det är ett tecken på hur mycket hon glänser när det enda man kan klaga på är att hon inte får mer tid på duken. Men det finns bara så mycket plats och en hel del karaktärer på det. Däribland den oväntat intressanta John Blake (Joseph Gordon-Levitt), en ung polis med hjärtat på rätt ställe. Man får heller inte glömma den träffsäkra rollbesättningen (Michael Caine som Alfred, Gary Oldman som Gordon etc.) vars karaktärer varit med ända från början, där Christian Bale i huvudrollen själv kanske gör sin bästa och mest dynamiska insats i hela trilogin.
En gemensam nämnare som många aspekter av denna sista del i trilogin har är att man plockar mycket av det bästa från båda föregångarna och blandar med det nya – och till ett väldigt lyckat resultat. Bland annat hittar man i det visuella både den urbana kylan från The Dark Knight och den mer dramatiska stilen från Batman Begins. I berättandet är det samma sak – en blandning av det mer raka från Dark Knight och det mer finurliga från Begins. Till och med i musiken går det igen där kompositören Hans Zimmer återanvänder mycket gamla teman och motiv.
Man skulle kunna fokusera mer på de brister filmen trots allt ändå har, som de några luckorna i handlingen och den delvis klumpiga klippningen. Men då gör man också sig själv en otjänst – för den uppslukande berättelsen, de starka känslorna och den hjärtrusande intensiteten övertrumfar nästan varje brist om man bara låter dem. Då är The Dark Knight Rises en fängslande blandning av storslagen action och innerligt drama. En lika delar nervgripande och inspirerande slutdel av Nolans fantastiska Batman-trilogi.
Kommentarer
Skicka en kommentar