Petra Marklund - Inferno

Efter det intressanta mötet mellan hemmakväll och dansgolv i singeln Händerna mot himlen, så är resten av Inferno – Petra Marklunds första album på svenska – mer konventionellt än väntat. Tänk Mauro Scocco eller Eva Dahlgren fast med en modern och elektronisk touch.

Jocke Berg från Kent är mindre involverad än man först hade både hoppats och trott och står endast med som kompositör till fyra spår. Förutom tidigare nämnda singel så har han också hjälpt till att skapa låtarna Fred, Sanningen och Aska i vinden – som alla hör till de bästa på albumet. Särskilt imponerar Fred, där man leker med fornnordiska vibbar och ändå lyckas få det att låta coolt, vilket inte är någon lätt bedrift.

En sak som är lite ironisk är att några av de låtar (Förlorad värld, Svarta moln bl.a) som Jocke Berg inte varit inblandad i, är de låtar som i sin tunga allvar- och eftertänksamhet låter allra mest Kent-influerade. Utan Jockes vassa penna så känns de dock också mest som blekare kopior. Då fungerar det bättre när det är lite varmare, melodiskt enkelt och rentav lite banalt, som i den vackra kärleksförklaringen Vad som helst.

Det man önskar Petra kunde förstärka mer i framtiden när det gäller hennes karriär på svenska, är det mer dansbetonade som hon brukar visa upp som September. Det hade kunnat stått som en snygg kontrast till det melankoliska och gjort flera av låtarna på albumet mer intressanta och unika. Som tur är så håller Petra själv och mycket av låtskrivandet tillräcklig klass för att ro det hela i land ändå.

Spotifylänk: Petra marklund – Inferno