Peter Jackson har filmat Hobbit: En oväntat resa (och dess två kommande uppföljare) i 48 bilder per sekund, så kallad High Frame Rate. Det vanligaste inom biofilm är annars 24 bilder per sekund, vilket ger en mjukare känsla jämfört den högre bildhastighetens ogenerade skarphet.
Just skärpan och även klarheten är också det som imponerar mest när det gäller High Frame Rate-tekniken i den första Hobbit-filmen. I slutändan gör dock de skumma och obekväma stunderna, som kommer på köpet, att det helt klart inte är värt det. Det som irriterar mest är när synen ibland inte riktigt hänger med, vilket gör att det känns som att allt rör sig som i snabbspolning. Den tydliga bilden för också med sig att brister i effekter – både praktiska och digitala – synas lättare. Och för en teknik som sägs ska förhöja realismen så ser det då ofta förvånansvärt orealistiskt ut.
Innan premiären så sades det att tekniken skulle göra 3D-effekterna mindre påfrestande för ögonen, av vilket man inte märker jättemycket. Som tur är så kan filmen också spelas upp i vanliga 24 bilder per sekund utan problem. Vilket – för de som inte är helt övertygade av tekniken än – är en trygghet inför uppföljarna. Eller för den delen inför andra kommande filmer som oundvikligen kommer att gå i samma fotspår. Hög bildhastighet har säkert sin plats inom rörlig bild, men kanske inte inom biofilm och då särskilt inte i mer fantasi-baserade filmer så som Hobbit.
Kommentarer
Skicka en kommentar