1. Japandroids – Celebration Rock
Japandroids må bestå av endast två medlemmar, men man låter oftast som minst det dubbla. På sitt andra album så förfinade man sin högljudda och antemiska rock med poppiga hooks av toppklass. Det är låtar som brinner, i olika färger, men alltid med samma medryckande intensitet och iver. Och för att undvika att det blir för mycket av det goda så håller man sig med uppfriskande endast åtta låtar. Det är hjärta över hjärna, utan krusiduller och framförallt – förbannat bra.
2. Kent – Jag är inte rädd för mörkret
Kent har aldrig varit så avslappnade eller inbjudande som på Jag är inte rädd för mörkret. Okej, man kan kanske inte sträcka sig så långt som att säga att det låter lyckligt, men det är ändå det mest positiva Kent har släppt ifrån sig hittills. Ibland musikaliskt vemodigt och textmässigt hoppfullt, ibland tvärtom och ibland nästan allt på en och samma gång. Så är det också, i all dess melodiska kraft, ofta överväldigande effektivt.
3. Kendrick Lamar – good kid, m.A.A.d city
"A Short Film by Kendrick Lamar" – så lyder undertiteln till hip-hop artisten Kendrick Lamars första album på ett större skivbolag. Det säger också mycket om vart dess storhet ligger. Det finns låtar som är lika övertygande på egen hand, men framförallt så är det ett album där de flesta låtar ger som mest när de hörs i sitt sammanhang. Vilket är härligt i en tid när albumet som konstform fått en allt mindre roll. Det skadar inte heller att det i detta fall också är otroligt fängslande, snyggt och skickligt utfört.
4. Frank Ocean – channel ORANGE
Ingen sjunger lika vackert om så icke vackra saker så som Frank Ocean gör. På Channel Orange, hans första kommersiellt släppta album, så behandlar han bland annat ämnen som drogmissbruk, obesvarad kärlek, trostvivel och bortskämdhet. Och han framför dem med en sammetslen röst, svävande melodier och en blixtrande närvaro. Allt framför en musikaliskt palett av neo-soul och experimentell pop. Ett album lika vackert som intelligent.
5. Animal Collective – Centipede Hz
År 2009 så var Animal Collective världens mest hypade band och deras album Merriweather Post Pavillon låg högt upp på nästan varenda årslista. Så det var inte oväntat, men likväl synd, att förra årets uppföljare inte fick alls lika mycket lovord eller uppmärksamhet. Särskilt som albumet är minst lika bra, om inte bättre, än föregångaren. Psykedeliskt kaos på sitt allra mest smittande och melodiska humör.
Kommentarer
Skicka en kommentar