Landet är Frankrike, året är 1815 och ex-fången, numera rymlingen Jean Valjeans (Hugh Jackman) liv tar en oväntat vändning när han kommer i kontakt med sömmerskan Fantine (Anne Hathaway) och henners dotter Cosette (Amanda Seyfried). Samtidigt som han jagas av den hänsynslöse lagmannen Javert (Russel Crowe)
Till stora delar så är Les Misérables anno 2012 en underbar musikalfilm, där tårade ögon och gåshud aldrig är långt borta. Skådespelarinsatserna är rakt igenom lysande, även om Russel Crowe får kämpa en del med sången. Allra mest – i en ändå relativt liten roll – lyser Anne Hathaway, vars prestation är en makalöst gripande kombination av skådespel och sång.
Det är en väldigt intensiv film på många sätt. Och det är också kanske dess enda problem – att den som helhet är lite för intensiv. De uppskruvade känslorna och dominerande närbilderna blir en aning kvävande i längden. Annars så är just valet att använda mycket närbilder för det mesta ett väldigt snyggt drag, då det ger storslagenheten i både historien och sångerna en extra intim sida.
När kameran väl får leta sig bort så får man också några riktigt fina åkningar och vyer. Något som man gärna hade sett lite oftare, då fler tillfällen av andrum hade kunnat tagit den här redan väldigt starka filmen till ännu högre höjder.
Kommentarer
Skicka en kommentar