Det känns mest som om filmen letar sig fram. Och den hittar, mellan allt politiskt tugg, aldrig någon mänsklig ingång. Vilket blir extra knasigt med tanke på att storyn handlar mycket om just medmänsklighet. Det blir ibland så maskinmässigt att man lika gärna skulle kunna ha läst om hela händelseförloppet i valfri historiebok och ändå fått ut ungefär lika mycket.
Spielberg försöker liva upp det hela med några av hans välkända knep av svulstighet och godhjärtad humor. Det saknas dock finess i hantverket och manuset är helt enkelt inte tillräckligt bra. Det politiska sköts på ett effektivt sätt, men i övrigt saknas det både minnesvärd dialog och vettigt karaktärsbyggande.
Även om Day-Lewis gör en väldigt fängslande prestation, så får man aldrig riktigt lära känna personen Abraham Lincoln tillräckligt väl. Då hjälper det föga att det faktiskt ändå är en väldigt snygg och proffsigt gjord film. Under något skinn kommer man aldrig.
Kommentarer
Skicka en kommentar