Det är en berättelse indelad i tre mycket tydligt definierade akter, med lika många olika huvudpersoner. Det blir dock aldrig särskilt frustrerande att halvt börja om på ny kula eftersom det hela tiden ansluts tillbaka på olika, både smarta och snygga, sätt.
Cianfrance är fantastiskt bra på att få det som egentligen är hur noggrant och genomtänkt gjort som helst, att kännas väldigt naturligt. Ibland kunde man önska att allt snickrande ledde till lite mer, men det är också en del av det som gör det hela så spännande, den där oberäkneligheten.
Oerhört bra fotat är det också – en kombination av dynamiskt handhållet kameraarbete och mer noggrant inramade kompositioner, som tillsammans med det effektiva dramat gör för många suggestivt starka bilder. Allra mest imponerande genom hela filmen är dock ändå rollbesättningen och skådespelarregin; där alla aktörer, även de mindre erkända, ges chansen att skina. Och som de gör det.
Kommentarer
Skicka en kommentar