RoboCop

Heja Sverige! För visst är det häftigt att en svensk, i Joel Kinnaman, har fått chansen att mantla en sådan ikonisk roll som RoboCop. Vad som gör det extra skoj är att han också gör det bra – i en stabil nyinspelning av det klassiska originalet från 1987.

Regissör José Padhila tar premissen och de tematiska grunderna från Paul Vearhoovens original och uppdaterar dem i en elegentare, mer seriös kontext – och gör så på ett skickligt sätt. För de som inte är bekanta med RoboCop-karaktären så kan det sägas att det är avlidne poliskonstapeln Alex Murphy återupplivad som superpolis i cyborg-form, ämnad för att bekämpa brottslighet i ett framtida Detroit. Problemet är bara att det tvivelaktiga företaget som skapat RoboCop inte ger honom särskilt stor kontroll över sina egna handlingar.

Satiren som genomsyrade den första RoboCop-filmen är bara kvar till viss del – det enda riktigt tydliga inslaget är egentligen Samuel L. Jackson i en kul roll som överdrivet partisk TV-ankare – och istället tar man ett mer jordnära, om än fortfarande science-fiction-baserat, grepp om samma socialpolitiska och identitetsfokuserade teman. Flera scener som tar upp frågor om teknologins inverkan på kampen mot kriminalitet och terror känns vasst angelägna. Detsamma gäller delarna som behandlar den mer personliga aspekten av det hela; gränslandet mellan människa och maskin. Det nedtonade anslaget ger också plats för ett innerligt element – inte jättegripande, men i alla fall intressant – och Abbie Cornish som huvudkaraktärens fru och Gary Oldman som godhjärtad vetenskapsman är de roller/prestationer som säljer detta mest och bäst.

Kul och spänning förväntas också – RoboCop är trots allt inneboende först och främst en slags actionhjälte. Med krav från filmstudion på lägre åldersgräns så var det knappast tal om något ultravåld likt originalet, så Padhila hittar istället energi i sin action genom modern videospels-estetik – med svävande kameraarbete och snyggt användande av RoboCops förstapersonsperspektiv. Ändå blir det aldrig sådär superkul eller jättespännande, troligtvis mycket på grund av den intetsägande dialogen och en intrig som spelar sina kort lite för öppet. Ett större underhållningsvärde hade definitivt tagit denna matnyttiga och välsvarvade remake till nästa nivå.