Väl tillbaka som regissör så passar han på att skicka tillbaka X-Men-filmserien i toppskiktet igen med en ambitiös film som förenar dåtid och framtid – i en tidsresarintrig där både den äldre casten från de första filmerna och den yngre från First Class får plats. Days of Future Past är namnet på en av de mest kända och uppskattade historierna med X-Men från serietidningarna (skriven av Chris Claremont som också har en välförtjänt cameo i denna film) och det är här filmen tar sin story och undertitel ifrån.
Med en drös av karaktärer att tillgodose och med ett tidsresande som måste hållas i schack så hade man inte varit förvånad om filmen varit ofokuserad eller snubblat över sig själv. Därför blir det extra imponerande när detta inte är fallet; de flesta karaktärerna fungerar mer än väl i rollerna de ges och tidsresandet har en rättfram inre logik som aldrig tar överhanden.
Det är två scener som står ut extra mycket: den ena involverar mutanten Quicksilver som visar prov på just hur pass kvick han är i en häpnadsväckande kul kombination av skön musik och originella slow motion-effekter; den andra hänför på ett mer dramatiskt plan när den yngre och äldre Professor X möts öga mot öga i en känslostarkt desperat stund. Kanske är det också de starka dramatiska elementen som gör att filmen höjer sig lite från mängden, även om underhållningen har sina tydliga höjdpunkter. För mig så tar Days of Future Past plats strax bakom X2 – som jag fortfarande hålller som den bästa X-Men-filmen. X2 vinner framför allt på att den står bättre på egna ben och har en huvudskurk med större personlighet.
Tack vare tidsresandet och dess förmåga att ändra på saker och ting så ligger framtiden nu lite extra öppen för detta mutantfyllda filmuniversum. En kortare tease inför nästa film (X-Men: Apocalypse som kommer 2016) får vi som sig bör nuförtiden redan när eftertexterna rullat klart.
Nu är det bara en superhjältefilm kvar att ha premiär detta år, men det är också kanske den på förhand mest framemotsedda för egen del. Guardians of the Galaxy heter den och lovar att vara en hitintills väldigt unik superhjältefilm med udda karaktärer och utspelandes nästintill enbart i den kosmiska delen av Marvels universum. Håll utkik efter nästa superhjältekoll för tankar om den filmen!
Med en drös av karaktärer att tillgodose och med ett tidsresande som måste hållas i schack så hade man inte varit förvånad om filmen varit ofokuserad eller snubblat över sig själv. Därför blir det extra imponerande när detta inte är fallet; de flesta karaktärerna fungerar mer än väl i rollerna de ges och tidsresandet har en rättfram inre logik som aldrig tar överhanden.
Det är två scener som står ut extra mycket: den ena involverar mutanten Quicksilver som visar prov på just hur pass kvick han är i en häpnadsväckande kul kombination av skön musik och originella slow motion-effekter; den andra hänför på ett mer dramatiskt plan när den yngre och äldre Professor X möts öga mot öga i en känslostarkt desperat stund. Kanske är det också de starka dramatiska elementen som gör att filmen höjer sig lite från mängden, även om underhållningen har sina tydliga höjdpunkter. För mig så tar Days of Future Past plats strax bakom X2 – som jag fortfarande hålller som den bästa X-Men-filmen. X2 vinner framför allt på att den står bättre på egna ben och har en huvudskurk med större personlighet.
Tack vare tidsresandet och dess förmåga att ändra på saker och ting så ligger framtiden nu lite extra öppen för detta mutantfyllda filmuniversum. En kortare tease inför nästa film (X-Men: Apocalypse som kommer 2016) får vi som sig bör nuförtiden redan när eftertexterna rullat klart.
Nu är det bara en superhjältefilm kvar att ha premiär detta år, men det är också kanske den på förhand mest framemotsedda för egen del. Guardians of the Galaxy heter den och lovar att vara en hitintills väldigt unik superhjältefilm med udda karaktärer och utspelandes nästintill enbart i den kosmiska delen av Marvels universum. Håll utkik efter nästa superhjältekoll för tankar om den filmen!
Kommentarer
Skicka en kommentar