Kendrick Lamar
To Pimp a Butterfly
Precis som hans förra album så är Kendrick Lamars To Pimp a Butterfly ett album som verkligen utnyttjar albumformatet, men istället för med en löst sammanhållen berättelse binds här albumet samman av en dikt som Lamar eftertänksamt läser mer och mer av desto längre albumet lider. Starkt och unikt men så klart helt meningslöst om inte själva låtarna levererar – vilket de gör, om än inte alla på direkten. Några låtar briserar som bomber (King Kunta, The Blacker the Berry) men de är mer undantag än regel och de flesta låtarna är mer tålamods-krävande; belönande i sin genuina, genomarbetande kvalité. Musiken ser i backspegeln till 90-talets funkiga, souliga och jazziga hip-hop men har i Lamars karaktärsfulla uttryck och kreativitet hela tiden riktning framåt. Det känns som framtiden genom att vara en historierik motpol till jakten på det senaste soundet. Med en medvetenhet och smartness som aldrig förnekar genrens klyschor blir albumet en upplevelse som både underhåller och greppar tag.
Kommentarer
Skicka en kommentar