3.
Julien Baker
Sprained Ankle
En av de bästa låtarna på Julien Bakers debutalbum heter Brittle Boned, vilket skulle kunna vart en perfekt titel på albumet om inte Sprained Ankle också passat så perfekt som titellåt – ett album vars skörhet och stukade känslor nästan går att ta på. I hemmademo-miljö med en ensam gitarr (piano i ett fall) i centrum skapar Baker en oerhört nervfylld stämning – ibland sprött akustiskt, ibland svagt distat, ibland med utsökt ödesmättad gitarr-ton. Oftast sjunger Baker sina finkänsliga melodier med återhållsamhet, men stundtals ställer hon sig upp och tar i från tårna, i dessa stunder blir skörheten till en överväldigande känsloexplosion. Det är en haltande styrka som finns med även när den inte hörs, lurandes i bakgrunden, redo att explodera. Det är knappt så att man vågar andas.
Kommentarer
Skicka en kommentar